Sophie Brahe

"Jag har en syster vid namn Sophie, som för sex år sedan blev änka efter en god och ädel äkta man."

Hon var vid den tidpunkten ännu rätt så ung och kunde glädja sig över ett enda barn, en pojke, och då hon, som så ofta sker, hade många bekymmer i dessa år som änka, började hon att söka tidsfördriv som, så vitt möjligt, då och då kunde uppmuntra henne. Först anlade hon vid Eriksholm (hennes hus i Skåne, som är byggt som en befäst borg) en vidunderligt vacker trädgård, som knappast har sin like i dessa nordliga trakter av världen. Hon lade häri stora anträngningar och outtröttligt arbete, samt annat som jag inte ska nämna, och hon inrättade den efter de bästa regler, med planmässigt arrangemang både av en rad olika trädsorter och av trädgårdsväxter, såväl som med annan passande inredning - på en plats där inget av detta slag tidigare hade funnits.

Efter detta arbete kände hon sig dock fortfarande inte helt lindrad från sina tyngande bekymmer, och hon gav sig därför i kast med kemi, i avsikt att bereda vissa spagyriska mediciner. Också detta arbete utförde hon med icke ringa framgång, ja så småningom utlämnade hon inte bara dessa medel till sina vänner och till de välsituerade, där det fanns behov av dem, utan också gratis till de fattiga - och härmed gav hon dem alla stor hjälp. Då hon inte heller på detta sätt kunde förverkliga sina intellektuella ambitioner, som ständigt strävade vidare och högre, ägnade hon sig till sist med stor energi åt astrologiska förutsägelser utifrån födelsehoroskop - vare sig det nu berodde på hennes lysande begåvning och en eller annan Genius som ständigt sporrade henne att sträva allt högre, eller att hennes kön i sig själv är disponerat för nyfikenhet på kunskap om framtiden, kanske också blandat med ett visst mått övertro.

Jag själv hade visserligen inom de första områdena (om än i högre grad kemin än trädgårdskonsten, som hon själv förstod sig tillräckligt på) bistått henne med instruktion och vägledning, när hon önskade det, men de astrologiska spekulationerna uppmanade jag henne allvarligt att avhålla sig från, då hon ej borde ägna sig åt ämnen som är för abstrakta och komplicerade för den kvinnliga begåvningen. Men hon, som har ett oböjligt sinnelag och så stor självsäkerhet att hon i andliga angelägenheter icke ens stå männen efter, kastade sig tvärtom så mycket ivrigare över studierna, och lärde sig på kort tid själv astrologins grunder, dels utifrån latinska författare, som hon på egen bekostnad lät översätta till danska dels utifrån tyska författare i ämnet (det språket har hon utmärkta kunskaper i). När jag såg de tydliga tecknen härpå slutade jag att motarbeta det, och nöjde mig med att råda henne till eftertanke i hennes vidare studier". (Tycho Brahe, efter Urania Titani)

Sophie Brahe föddes 1556 på Knutstorp. När hon var 17 år blev hon Tychos assistent och hjälpte honom med observationerna under en månförmörkelse. 1577 blev hon gift med Otto Thott till Eriksholm, nuvarande Trolleholm. Efter 11 års äktenskap dog Otto Thott och Sophie tog sedan hand om godset och uppfostran av sonen Tage Ottesen Thott. Hon besökte sin bror på Ven 5-6 gånger om året och kunde hon stanna på Uraniborg i flera veckor. Tycho betraktade henne som sin kollega och kallade henne sin "lärda syster". Hon gav honom någon att föra en intelligent konversation med.

På Ven träffade Sophie Erik Lange, en förmögen och lärd man, som var särskilt intresserad av alkemi, det vill säga konsten att göra guld. De förlovade sig 1590 och Erik for därefter utomlands. Sophie återvände till Eriksholm för fullfölja sonens uppfostran. I elva år väntade hon på Erik. Hans intresse för alkemi kostade honom så stora summor att han till slut blev ruinerad. Kreditorerna jagade honom och han flydde till utlandet för att försöka reda ut sina finanser. Sophie försökte hjälpa honom och pantsatte Eriksholms jord till sin bror Steen Brahe för att skaffa pengar.
När sonen Tage lämnade Eriksholm för att studera utomlands beslöt Sophie att resa efter Erik Lange. Hon fann honom till slut i Hamburg, totalt utblottad. 1602 gifte de sig till sist. Äktenskapet med Erik Lange medförde många bekymmer och Sophie tvingades skuldsätta sig alltmer på grund av hans dåliga affärer. När sonen Tage vänt tillbaka från utlandet övertog han skötseln av Eriksholm. Var Sophie uppehöll sig under dessa år vet man inte. Hon bodde en tid hos sonen, men man vet inte om Erik Lange följde med henne dit. Erik dog utfattig i Prag 1613.

Sophie ägnade sig senare åt släktforskning och hennes släktbok finns i Lunds universitetsbibliotek. Sina sista år bodde hon i Helsingör, där hon avled 1643, 87 år gammal. Sonen hämtade hem hennes stoft ett par år senare för att begrava henne i familjegraven vid Torrlösa kyrka. Gravkapellet blev förstört 1862, men en minnessten restes 1914 på platsen, där hennes kista blivit nergrävd.