Den danske astronomen Tycho Brahe (1546-1601)var en mästare på att konstruera instrument. Instrumenten var unika. Världen hade aldrig tidigare skådat så många, så bra och tillförlitliga astronomiska instrument. Precision, stabilitet och hållbarhet var utmärkande egenskaper för dem alla. Instrumenten var dessutom noggrant uppställda i observatorier som var specialbyggda för sina respektive ändamål. Tidigare astronomer hade varit tvungna att räkna med fel på upp till tio minuter i sina observationer. Tychos observationer var ofta säkra med bara en halv minuts felmarginal. Han utförde också långa serier av observationer med samma instrument, något som uppskattats mycket av senare astronomer. Tycho levde innan teleskopet och kikaren uppfunnits. Han utförde sina observationer med blotta ögat. Precisionen i observationerna var mycket hög, och nära vad som är fysiskt möjligt att utföra på detta sätt.

Tychos minsta kvadrant (1573)
Detta var ett av Tychos tidiga instrument och hans första kvadrant. Den hade en radie på cirka 39 cm och var tillverkad av förgylld mässing. Den användes för att bestämma höjder. Den var utrustad med Nonius (se nästa instrument) skala för noggranna avläsningar, men den användes inte särskilt ofta. Oftast beskrevs den på grund av ett litet konstverk som var målat på den. Målningen föreställde ett träd med gröna löv och grönt gräs i underkanten på vänster sida. På höger sida hade trädet döda rötter och torra grenar. På gräset satt en ung pojke. Han bar en lagerkrans på huvudet och höll en bok och en stjärnglob i händerna. Under trädets torra grenar stod ett bord, fyllt med diverse ting som representerade rikedom och mångfald. Ett skelett lutade sig över bordet och försökte ta de värdefulla sakerna. Över bilden fanns en pentametervers på latin, som talade om att endast studier och kunskap kan ge odödlighet. All rikedom och allt välstånd är förgäves. Instrumentet förvarades på Stjärneborg.

Den medelstora kvadranten (1580)
Detta instrument var tillverkat av massiv mässing. Det användes för att bestämma höjder, men var också utrustat med en vågrät cirkel med en skala för avläsning av azimutvinklar. Radien var 58 cm. Detta instrument, och även den mindre kvadranten och en sextant, var försett med ett system av hjälpskalor för enkla och noggranna avläsningar. Systemet härstammade från en portugisisk matematiker och astronom, Pedro Nunez (Latin: Nonius, 1492-1577). I teorin var detta ett elegant sätt att få bra avläsningar men det var i praktiken mycket svårt att gravera alla dessa bågar perfekt. Instrumentet var också utrustat med ett annat system för avläsning som Tycho själv infört och utvecklat, den s k transversal-delningen. Tycho hade lärt sig detta system i sin ungdom i Leipzig, och förbättrade det. Han övergav snart Nonius system för sitt eget. Instrumentets plats var i det större södra observatoriet på Uraniborg.

Mässingskvadranten
Denna kvadrant har en funktion som är mycket lik den föregående. Den tillverkades av äkta mässing och hade också en radie av 58 cm. Den hade också en cirkel för mätning av azimutvinklar, gjuten i massiv mässing, 117 cm i diameter. Detta instrument hade dock varken Nonius system eller transversalsystemet för avläsning. Det kunde avläsas med en noggrannhet av en minut. Instrumentet hade en mycket lätt konstruktion och kunde enkelt monteras ner och tas med på resor. Instrumentets plats var i det större södra observatoriet på Uraniborg.
En kvadrant är en fjärdedels cirkel d v s en sektor som omfattar 90 grader. På samma sätt är en sextant en sjättedels cirkel, lika med 60 grader, och en oktant är en åttondels cirkel, lika med 45 grader.

Den astronomiska sextanten för höjder
Sextanter hörde till Tychos favoritinstrument. De användes både för att bestämma höjder och för att mäta avstånd mellan stjärnor, s k stjärndistanser. Detta är en av tre sextanter i ungefär samma storlek som Tycho byggde. Den stod i det södra större observatoriet på Uraniborg. Instrumentet var troligen tillverkat av trä, men skickligt övertäckt med mässingsplåt, och såg ut som om det var tillverkat av massiv mässing. Bågen och siktena var också tillverkade av mässing. Radien var 155 cm. Denna sextant hängde på en pelare och kunde bara vridas i det lodräta planet. Därför kunde den bara användas för höjdmätningar. Vid sådana mätningar måste instrumentets övre ben vara exakt vågrätt. För denna inställning använde man en lodlina. Instrumentet var ganska lätt, och kunde enkelt tas isär och sättas ihop på en annan plats.

Den stora murkvadranten (1582)
Detta var ett av Tychos viktigaste instrument och samtidigt var det enkelt och lätt att förstå. Det bestod av en massiv mässingsbåge, en kvartscirkel, som monterades direkt på murväggen. Den var placerad på den västra muren i slottets sydvästra rum. Instrumentet var noggrant justerat efter meridianplanet, nord-sydriktningen. På bågen fanns två skjutbara sikten. Nära taket på den södra väggen fanns ett litet hål med en cylinder av förgylld mässing. Astronomen försköt siktet tills han såg stjärnan i linje med cylindern. När solen mättes fångade man upp cylinderns skugga i siktet. Med detta instrument kunde Tycho bestämma meridianhöjderna för himlakropparna. Han kunde också räkna ut tiden för meridianpassagerna. Instrumentet hade Tychos berömda transversalsystem för noggranna avläsningar. Det kunde läsas av med en noggrannhet av en sjättedels minut, dvs tio sekunder. Tycho kallade också instrumentet för den Tychoniska kvadranten. Väggen bakom instrumentet var vackert utsmyckad av berömda konstnärer.

Den vridbara azimutkvadranten (1586)
Detta instrument var delvis tillverkat av stål, delvis av mässing. Radien var 155 cm. Instrumentet hade en cirkel för mätning av azimutvinklar. Den var 230 cm i diameter och var monterad direkt på väggen. Höjd och azimut kunde här mätas samtidigt. Instrumentet stod i den nordöstra kryptan på Stjerneborg. Det hade en skala där minuterna delats upp i fyra delar, vilket tillät avläsningar med en noggrannhet av 15 sekunder. Instrumentet kunde vridas runt hela horisontlinjen. Med detta instrument bestämde Tycho mycket noggrant (med hjälp av Polaris) latituden för sitt observatorium. Han mätte stjärnans högsta och lägsta höjd. Från flera olika observationer räknade han sedan fram ett medelvärde. Den latitud han slutligen bestämde sig för är bara 14 bågsekunder från den korrekta! På samma sätt mätte Tycho stjärnan i dess mest östliga och mest västliga lägen, och fastställde meridianriktningen, den sanna nord-sydlinjen. Felet var mindre än en halv minut.

Den stora stålkvadranten (1588)
Med den stora murkvadranten var det bara möjligt att mäta höjder i meridianen. Detta var inte tillräckligt. Tycho konstruerade därför även kvadranter som var vridbara i horisontalplanet, vilket gjorde det möjligt att dels mäta höjder i alla riktningar, och dels att samtidigt bestämma riktningen, azimutvinkeln. Det föregående instrumentet var ett av dessa, och detta är ännu ett liknande. Det här var den största av Tychos kvadranter. Radien var 194 cm. Azimutcirkeln på väggen var 350 cm i diameter. Instrumentet var byggt av stål, men skalan och siktena var tillverkade i mässing. Det kunde läsas av med en noggrannhet av tio sekunder. Kvadranten omslöts av en rektangulär stålram som gjorde instrumentet mycket stabilt. Tycho sade att en person kunde klättra upp på instrumentet och hänga sig kvar i det, och att man då kunde vrida det runt utan att skada det. Instrumentet stod i den sydvästra kryptan på Stjerneborg. Stentrappan och stenpelaren i mitten av kryptan finns fortfarande kvar och kan ses i ruinerna av Stjerneborg.

Den stora semicirkeln för mätning av azimutvinklar (1588)
I det större södra observatoriet på Uraniborg stod också den stora semicirkeln, ett instrument som konstruerats för att mäta både azimutvinklar och höjder. Instrumentet var tillverkat av stål och täckt av mässing. Semicirkeln var 233 cm i diameter. Den var ställd på en horisontell azimutcirkel med en diameter av 155 cm. En linjal med ett sikte kunde vridas runt en punkt vid kanten av semicirkelns diameter. Höjden kunde läsas av på en skala på semicirkeln, och azimuten på en skala på den horisontella ringen. Högst upp på instrumentet tronade tre gudinnor. Den översta var Urania, vetenskapernas drottning, som representerade astronomin. Under henne fanns, i kvinnlig skepnad och med trianglar i sina händer, geometrin. Mitt emot henne var aritmetikens gudinna med siffror i händerna. Även detta instrument kunde enkelt demonteras och byggas upp igen på en annan plats.

Det parallaktiska instrumentet
Sådana här instrument kallades också ptolemeiska linjaler. Det sägs att detta var till största delen byggt av mässing. Linjalerna var 155 cm långa. Instrumentet stod i det större södra observatoriet på Uraniborg. Det användes för att bestämma zenitavstånd, och särskilt för att därur beräkna parallaxer. Zenitavståndet för en himlakropp är 90° minus dess höjd. Instrumentet kunde vridas i horisontalplanet i olika azimutvinklar, men azimutvinkeln kunde inte läsas av. De flesta av Tychos instrument behövde ställas in före användning. Detta gjordes ofta med hjälp av lod. På detta instrument var lodet inne i ett rör för att undvika störningar från vinden.
Tycho ägde också ett liknande instrument som hade tillhört Nikolaus Kopernikus. Tycho hade fått det som gåva. Det var tillverkat i trä. Skalan var ritad med bläck. Tycho värderade instrumentet högt, men han ansåg också att det var föråldrat och anv ände det inte.

Det parallaktiska instrumentet med azimutcirkel (1583)
Detta instrument var det största Tycho konstruerade och byggde på Ven. Det stod i det större norra observatoriet på Uraniborg och var fast monterat. Det sägs att det var byggt av massiv mässing. Linjalerna hade tillsammans en längd av 330 cm. Azimutcirkeln var placerad på murens kant. Diametern var 466 cm. Linjalerna hölls samman med ett gångjärn och hissades upp med en lina som drogs över ett litet hjul längst upp på instrumentet. Avläsningen skedde på en lodlina som korsade en skala på den vågräta balken. Zenitavstånd och azimutvinklar, i synnerhet det senare, kunde bestämmas mycket noggrant. Tycho började observera månen regelbundet under 1581 med denna typ av instrument. Under en period av 15 år samlade han in mer än 400 månobservationer i sina journaler. Han upptäckte till exempel att lutningen av månens bana mot ekliptikan inte var konstant. Han upptäckte också att skärningspunkterna mellan månens bana och solbanan rörde sig sakta och oregelbundet åt väster.

Zodiakal-armillan (1580)
Tycho hade flera armillor. Dessa var av två typer, zodiakala eller ekvatoriala, beroende på i vilket koordinatsystem de användes. I zodiakalsystemet är koordinaterna celest longitud och latitud.(Dessa ska inte sammanblandas med longitud och latitud på jordytan.) Longitud mäts på himlen från vårdagjämningspunkten längs ekliptikan i östlig riktning. Latitud är det vinkelräta avståndet från ekliptikan. När man skulle göra en observation med en zodiakal-armilla måste man först rikta den noggrant mot norr och ställa in polens höjd över horisonten (observatörens latitud). Den innersta ringen representerar ekliptikan, och den var man tvungen att justera till rätt position vid varje mätning, på grund av jordens dagliga rotation. Detta kunde göras genom att använda en stjärna med känd longitud som riktpunkt. Tycho klagade över ringarnas vikt. De var för tunga, vilket påverkade noggrannheten. Den yttersta ringen hade en diameter av 117 cm. Instrumentet stod i den nordvästra kryptan på Stjerneborg. Detta var Tychos första armilla.

Den norra ekvatorial-armillan (1584)
De två mindre observatorierna i slottet hade bara utrymme för ett instrument vardera. I vardera fanns en ekvatorial-armilla. De var av samma storlek men något olika i konstruktion. Detta instrument stod i det mindre norra observatoriet på Uraniborg. Den yttersta ringens diameter var 155 cm. Den yttre ringen var tillverkad av stål och de inre ringarna var av mässing. I ekvatorialsystemet är koordinaterna rektacension och deklination. Rektacension mäts längs ekvatorn från vårdagjämningspunkten och österut. Deklination är det vinkelräta avståndet från ekvatorn. Innan man gjorde observationer justerades instrumentet i nordlig riktning, och polhöjden inställdes (astronomens latitud). Det användes på samma sätt som nästa instrument. Instrumentet var smyckat med porträtt av fyra välkända astronomer, Ptolemaios, Al Battini, Kopernikus och Tycho själv.

Den södra ekvatorial-armillan (1584)
Denna armilla hade en liknande funktion som den förra. Den stod i det mindre södra observatoriet på Uraniborg. Anledningen till att Tycho hade två liknande armillor, en i varje ände av slottet, var att tornen på slottet låg i vägen för observationer i vissa riktningar. Tycho gjorde också ofta samtidiga observationer med olika instrument och olika observatörer. Detta instrument hade tre rörliga ringar av stål. Den yttre ringen hade ingen annan funktion än att göra instrumentet mer stabilt. När inställningarna gjorts (se föregående instrument) kunde observationerna tas med hjälp av siktena på ringarna och den lilla cylindern i mitten av instrumentet. Deklinationen kunde avläsas direkt på ringen. Eftersom vårdagjämningspunkten inte syns direkt på himlen kunde rektacensionen inte avläsas lika enkelt. Skillnaderna i rektacension mellan stjärnor med kända värden och stjärnor med okända värden kunde avläsas, och rektacensionen för de okända stjärnorna kunde beräknas.

Den stora ekvatorial-armillan (1585)
Tycho var en föregångare i sitt arbete med ekvatorial-armillor. Detta instrument byggdes senare än slottets armillor, och innebar konstruktionsmässigt ett stort steg framåt. Armillan var större och enklare att använda. Den bestod av en enkel deklinationscirkel, 272 cm i diameter, och en semicirkel som representerade ekvatorn, 350 cm i diameter. Den var tillverkad av stål med skalor och sikten av mässing. Instrumentets axel var mycket noggrant inställd för att vara parallell med jordaxeln, och semicirkeln var på samma sätt noggrant inställd efter ekvatorialplanet. Två linjaler som var vridbara runt instrumentets centrum hade sikten i sina ytterändar, och användes för att bestämma deklinationen. Ytterligare två sikten kunde skjutas längs ekvatorn. Mellan dessa kunde man finna skillnaden i rektacension mellan två himlakroppar. Timvinklar kunde också läsas av på ekvatorn. Vinklarna kunde avläsas med en noggrannhet på en kvarts minut, dvs 15 sekunder. Instrumentets plats i den södra och största kryptan på Stjerneborg, under observatoriets stora kupol.

Den tudelade bågen för små vinklar (1583)
Tycho konstruerade flera instrument för mätning av små vinklar. Detta är ett sådant. Det bestod av två bågar av mässing som var och en täckte 30°. Dessa var monterade på änden av en 155 cm lång järnstav med två små cylindrar som siktpunkter i motsatt ände. Instrumentet hanterades av två observatörer. Det användes för mätning av stjärndistanser på upp till 30°. Instrumentet hängdes på en pelare, och det var möjligt att röra i alla riktningar och plan. Med detta instrument kontrollerade Tycho senare alla avstånd mellan stjärnorna i stjärnbilden Cassiopeia, de som han bestämt tillsammans med Stella Nova 1572. Han fann ingen anledning att ändra uppfattning om den nya stjärnan. Avstånden till själva stjärnan kunde han nu inte kontrollera. Den hade försvagats, och kunde inte längre ses med blotta ögat. Instrumentets plats var i det större norra observatoriet på Uraniborg.

Den triangulära astronomiska sextanten (1582)
Den här sextanten var troligen Tychos bästa. Radien var 155 cm. Den var till största delen tillverkad av trä. Tycho använde inte ofta trä, men fördelen med detta material var den lägre vikten. När Tycho använde trä tog han utvalda stycken av valnöt eller furu. Han täckte träet med kanvasväv och beströk det med en blandning av blyvitt och linolja, för att motverka att träet ändrade form. Bågen och siktena var som vanligt tillverkade av mässing. Instrumentet var monterat på en glob, tillverkad av koppar, med en diameter av 52 cm. På så sätt kunde instrumentet ställas in i alla riktningar och plan. Det krävdes två observatörer för att använda det. Om vinkeln som skulle mätas var mycket liten kom de två observatörerna att stå mycket nära varandra. I dessa fall användes ett extra sikte. Instrumentet användes i huvudsak för att bestämma avstånd mellan stjärnor, s k stjärndistanser, men det användes också för att mäta höjder, i synnerhet planeternas höjder. Planeterna överskred aldrig 60° i höjd på den plats där Tycho befann sig. Instrumentet kunde avläsas med en noggrannhet på en kvarts minut. Det stod i den sydöstra kryptan på Stjerneborg.

Stålsextanten för en observatör (1574)
Detta var ett av Tychos tidiga instrument. Det var tillverkat av stål med skala och sikten i mässing. Det var särskilt utformat för användning av en enskild observatör. Det kunde vridas och justeras till valfritt plan, och användes i huvudsak för mätning av stjärndistanser. Det stod i det större norra observatoriet på Uraniborg. Tycho ansåg att det ibland var en fördel att kunna utföra observationen med endast en observatör. Det var dock lite krångligare och resultaten blev inte lika goda som med de större sextanterna. Detta instrument kunde demonteras och byggas upp igen på en annan plats. Tycho gjorde observationer av 1577 års komet med detta instrument. Lantgreve Wilhelm av Hessen som hade ett observatorium i Kassel kopierade instrumentet.

Instrument för små vinklar (1572)
Detta är ett tidigt instrument för användning av en enskild observatör. Det konstruerades troligen vid Herrevadskloster och användes för observationer av den nya stjärnan. Instrumentet kunde användas för att bestämma avstånd mellan stjärnor upp till 30°. Enligt Tycho kunde bågen med skalan bytas ut mot en längre som täckte 60°, vilket visas på bilden av nästa instrument. Det är osäkert om bilderna visar två olika instrument eller om det är samma instrument med två olika bågar. Bågen var tillverkad av koppar. Radien var 155 cm. De två sidorna var rörliga och hölls samman med ett gångjärn. Inställning till rätt vinkel gjordes med en skruv. Instrumentet hade ingen fast monteringsanordning för observationer, utan hölls i händerna. Det förvarades i det större norra observatoriet. Tycho ansåg att instrumentet var föråldrat. Han talar om det som ett exempel på ett enkelt och billigt instrument för de som inte har råd att bygga bättre.

Sextanten på Herrevadskloster (1572)
Under 1572 bodde Tycho hos sin morbror på Herrevadskloster. Där byggde han en ny sextant. Det var förutseende, för tack vare detta hade han ett ganska bra instrument när den nya stjärnan visade sig på himlen. Instrumentet bestod av två ben tillverkade av valnötsträ, 32 x 48 mm och en längd av 155 cm, belagda med kopparplåt. Benen var sammanlänkade med ett gångjärn. Ett ben var fast, det andra kunde ställas in med en skruv. Bågen och siktena var tillverkade av koppar. Tycho mätte mycket noggrant avstånden mellan den nya stjärnan och de åtta huvudstjärnorna i Cassiopeia. Stjärnan vred sig runt polen, och den övre meridianövergången var nära zenit. Tycho kunde inte bestämma den högsta höjden med detta instrument, men han mätte höjden för den undre meridianpassagen. För att göra detta placerade han instrumentet i ett fönster som bilden visar. Instrumentet förvarades i det större norra observatoriet. Tycho ansåg det redan vara antikt. Se även föregående instrument.

Kvadranten i Augsburg (1570)
Denna mycket stora kvadrant konstruerades av Tycho och byggdes i Augsburg ca 1570. Den uppställdes i en park på rådmannen Paul Hainzels gods utanför staden. Radien var inte mindre än 543 cm. Tycho byggde aldrig senare ett så stort instrument. Det byggdes av ek och var förstärkt med järn. Bågen var mässingspläterad och indelad i 90 grader.
Varje grad var därefter indelad i 60 minuter. En bågminut på kvadranten hade en längd av 1,6 mm. Instrumentet hängdes på en vertikal pelare av ek. Kvadranten kunde vridas runt cirkelns centrum och låsas. Pelaren vreds först med hjälp av hävarmar så att instrumentet stod i objektets vertikalplan. Avläsningen gjordes vid en lodlinje. Det krävdes fyrtio starka män att resa instrumentet på en liten kulle i parken. Instrumentet var mycket otympligt att använda på grund av sin vikt. När Tycho åter besökte Augsburg 1575 fann han det i spillror. Det hade blåst ner under en storm, och hade inte reparerats igen.

Den stora stålkvadranten (1581)
Det här instrumentet är samma som tidigare beskrivits som "Den stora stålkvadranten". Instrumentet byggdes ursprungligen 1581, men modifierades något 1588 och flyttades till Stjerneborg, där det uppfördes uppochnedvänt i den sydvästra kryptan. Det var ursprungligen monterat på en azimuthorisont (troligen av järn) som var placerad på fem stenpelare. Kvadranten var mycket tung och kunde bara med svårighet vridas på azimuthorisonten. Förflyttningen innebar en stor förbättring. Den första placeringen var troligen i det större södra observatoriet på slottet. Efter flyttningen kom stenpelarna troligen till användning för den stora semicirkeln som byggdes senare samma år.

Den stora mässingsgloben (1584)
Årtalet 1584 finns ingraverat på globen, men den blev inte färdigställd förrän långt senare. Tycho beställde den från en hantverkare i Augsburg 1570. Innanmätet tillverkades av utvalt trä. När Tycho besökte Augsburg fem år senare fann han globen spräckt. Han lät reparera den och skickade hem den till Danmark med visst besvär. Där lagade han den omsorgsfullt igen, och justerade dess sfäriska form mycket noggrant genom att lägga på flera lager pergament. Därefter lät han den stå under två hela år, för att se om den skulle stå emot temperatur-ändringar utan att ändra form. Därefter täcktes hela globen med en mässingsplätering. Detta var så skickligt gjort att det var nästan omöjligt att se var fogarna fanns. Tycho väntade ett år till, och sedan lät han gravera in ekvatorn och ekliptikan på globen. När detta var gjort gick han vidare med de större stjärnbilderna. På deklinationscirkeln, eller meridianen, kunde polens höjd över horisonten ställas in, och deklinationer kunde avläsas. På den breda horisontcirkeln lästes azimutvinkeln av. Det fanns också en lodrät cirkel med en skala för avläsning av höjder. Alla skalor hade Tychos transversalsystem och det var möjligt att avläsa ner till en bågminut. Horisontcirkeln hade också en inskription på latin, som avslutades med "himlen har genom ett sinnrikt konstverk öppnats för dem av de dödliga, som förstår sig häruppå". Under många år arbetade Tycho med att fylla globen med stjärnpositioner. Antalet översteg till slut ett tusen, vilket hade varit det stora målet. Globens diameter var cirka 150 cm. Den stod i slottets bibliotek. När globen inte användes skyddades den av en sidenhimmel, som kunde hissas upp. Den måste ha utgjort en imponerande syn där den stod i slottets bibliotek. Den totala höjden var närmare tre meter.

Uraniborg-området (cirka 1590)
Slottet och dess omgivningar var noggrant orienterade efter väderstrecken. De omgivande murarna var cirka 5 meter höga, och bildade en kvadrat med sidan 77,7 meter. Det var en byggnad i varje hörn. Mot öster och mot väster var porthusen med vakthundar på övervåningarna. I det södra hörnet var boktryckeriet, och i det norra hörnet tjänarbostaden. I mitten av varje mur fanns bastioner med små sommarhus. Trädgården innehöll mer än 300 fruktträd. Där var också trädgårdar med blommor och kryddväxter. Hela området var mycket symmetriskt uppbyggt. I mitten stod Uranias slott, byggt av rött tegel med torn och kupoler ovanpå observatorierna. Arkitekturen var i holländsk renässans. Det fanns stenarbeten i grå kalksten, och marmor runt fönsterna och entréerna. Allra överst var en Pegasus-figur som visade vindriktningen, inte bara för de som stod utanför slottet, utan genom en av Tychos många automatiska anordningar, även för dem som befann sig inuti slottet.

Slottet Uraniborg (1580)
Slottet var inte särskilt stort. De fyra väggarna var cirka 15 meter långa. Cirkelformade annex var infogade i norr och söder. Slottet hade källare, två bostadsvåningar och en vindsvåning. Källaren hade utrymme för mat och förnödenheter i norra änden. I den södra änden, under sitt dyrbara bibliotek, hade Tycho 16 ugnar för sina alkemiska experiment! På första våningen var köket i norra änden, och biblioteket i södra änden. Det fanns fyra kvadratiska rum för arbete och gäster i det dagliga livet. På andra våningen var det ett stort rum som vette åt väster, med en fantastisk utsikt över Öresund. Det kallades för Sommarrummet. Åt öster fanns två mindre rum som kallades för Kungens kammare och Drottningens kammare. I utbyggnaderna mot norr och söder fanns i varje ände ett större och ett mindre cirkelformat observatorium med kupoler som kunde öppnas i alla riktningar. Runt observatorierna fanns balkonger med ställ där mindre instrument kunde monteras. På vindsvåningen fanns åtta mindre kammare för Tychos assistenter. Slottet var överdådigt utsmyckat med skulpturarbeten, målningar etc, som anspelade på det som slottet var avsett för, astronomi.

Observatoriet Stjerneborg (1586)
Tycho ville snart bygga en andra generationens instrument, större och mer noggranna. Han hade också upplevt nackdelar med de observatorier som fanns på slottet. De var inte tillräckligt stabila, och instrumenten utsattes ofta för störningar från väder och vind. Därför lät han bygga ett nytt observatorium, "sjuttio små dubbelsteg" söder om slottet. Han kallade det Stjerneborg. Det bestod av fem cirkelformade kryptor, utgrävda och uppbyggda under marknivån, och med tak som kunde öppnas eller tas av. Mellan kryptorna fanns ett litet kvadratiskt arbetsrum med ca 2,5 meters sida. Där fanns en ugn för uppvärmning, ett bord för att utföra beräkningar vid och anordningar för att hänga upp en del mindre instrument på väggarna. I den östra väggen fanns en inbyggd säng för Tycho och mellan den sydvästra kryptan och arbetsrummet fanns en liten alkov där assistenterna kunde vila om vädret blev molnigt. I varje krypta uppfördes ett stort instrument. Entrén till observatoriet var från norr. I detta observatorium fanns också flera skulpturer och målningar. Den övre bilden syns från väster. På den nedre bilden är norr nedåt. I markplanet omgärdades observatoriet av ett staket i form av en fyrhörning. Sidorna var 18 meter. Det fanns flera ställ att montera mobila instrument i.

Ven — ön i Öresund
Namnet på ön kan ses stavat på flera olika sätt. Tycho stavade sin ö Hveen, ibland Hvenna, på latin Venusia. Den moderna svenska stavningen är Ven, men de som bor på ön föredrar att stava namnet på gammalt sätt med ett H - Hven. Ön ligger i Öresund mellan Danmark och Sverige, cirka 25 kilometer norr om Köpenhamn och 7 kilometer nordväst om Landskrona. Ön avträddes av Danmark till Sverige 1660, och har tillhört Sverige sedan dess. 1959 införlivades ön med Landskrona kommun. Ön är cirka 4,5 gånger 2,4 kilometer. Det är en mycket bördig platå av moränlera, 20 till 40 meter hög och som höjer sig brant ur havet. Det finns nästan inga träd på ön. Slottet Uraniborg byggdes mitt på ön på dess högsta punkt, cirka 45 meter över havsytan. Tycho Brahe mottog ön som en gåva från den danske kungen år 1576. Han bodde och verkade här tills 1597, då han efter meningsskiljaktigheter med hovet i Köpenhamn övergav ön och blev kejserlig astronom i Prag. Han dog där år 1601. En av hans assistenter, Johannes Kepler, fick tillgång till Tychos omfattande observationsjournaler. Med stöd av dessa formulerade han lagarna om planeternas rörelser, de som vi nu känner som Keplers lagar.